Överraskningen

FotaDig.nu, Jonas-Burman, Norrland, Västerbotten, spegellös, mirrorless, kamera, fujifilm, x-pro2, fotografering, bröllopsfotograf, fotograf, Umeå, Tavelsjö, 0706560888, kontakt@fotadig.nu, www.fotadig.nu, fotograf

Jag häller upp det nybrygda kaffet i koppen och slår mig ner i myshörnan i köket. Jag slänger upp benen på kuddarna, lutar mig tillbaka och tar den första klunken av den varma drycken. Axlarna sjunker ner och jag känner att jag slappnar av.

Precis då kommer min fru fram till mig, med en svart, slät sten i handen. Jag känner igen stenen som en av de stenar jag plockade till henne på Reynisfjara strand på Island, eftersom jag vet att hon älskar stenar.

Så sent som igår kommenterade hon att några såna svarta stenar skulle passa väldigt bra i min fotostudio, med tanke på den stora bröllopsbilden från Island – som jag har hängandes på väggen, bakom receptionsdisken. Jag höll med om att det skulle matcha ypperligt och hon svarade skämtande att jag kan få köpa några stenar av henne.

Nu sträcker hon fram stenen mot mig och säger: “Du kan få den här. Du behöver inte ens betala!”

Hon tittar finurligt på mig och jag undrar om hon tänkt att jag ska ha en ensam, stackars sten liggandes i studion – kommer inte det att se lite konstigt ut?

Jag tar emot stenen och känner genast att den är inte så slät som den borde vara – det är något som sitter fast på undersidan av stenen. Jag vänder på stenen och ser en lapp med koordinater på. Jag läser innantill; “Lat 40.752321, long -73.985347.”

Jag förstår genast vad det här handlar om. Det här är ännu en av min frus alla underbara överraskningar.

Om du känner min fru, så vet du att hon är lika impulsiv som hon är effektiv och alldeles, alldeles underbar. Hon bryr sig inte speciellt mycket om vad människor tycker och tänker om henne, så till vida de inte står henne väldigt nära. Det tycker jag är en bra egenskap och något jag alltid avundats henne – att inte bry sig så mycket om vad andra tycker… tänk att få ha det så.

Nåväl…

Överraskningar gillar hon, min fru. Både att få dem och att planera dem själv. Och nu har hon överraskat mig igen.

Till saken hör att vi snart firar vår tio åriga bröllopsdag och jag hade själv börjat fila på en liten grej, men nu hann hon (som så många gånger förr) före.

Jag tar fram min mobil och börjar försöka lista ut vart koordinaterna hör hemma. Först hamnar jag fel – långt inne i Kazakstan och tittar undrande upp på min fru.

“Du, vet du vad du gjorde för fel?” frågar hon retsamt.

“Ja, jag kanske missade minustecknet på longitud!?” svarar jag.

“Helt rätt”, säger hon.

Jag börjar knappa in koordinaterna igen, samtidigt som hon säger:

“Vi åker på fredag. På morgonen ska vi sitta i bilen och koordinaterna visar var vi ska äta middag, för att fira vår bröllopsdag.”

Jag knappar klart och får upp en karta av min favoritstad. Staden där jag för många år sedan friade till min fru. Staden som vi senare återvänt till med några års mellanrum. Staden som alltid ligger så varmt om mitt hjärta. New York!

Min kära fru har – utan min vetskap – bokat en kärleks-weekend i New York, för at fira vår bröllopsdag. Det finns ingen annan som hon.