Fujifilm X-PRO2

FotaDig.nu, Jonas-Burman, canon, Norrland, Västerbotten, spegellös, mirrorless, objektiv, kamera, fujifilm, x-pro2, fotografering, bröllopsfotograf, fotograf, Umeå, Tavelsjö, 0706560888, kontakt@fotadig.nu, www.fotadig.nu, fotograf, utrustning, camera gear, sweden

Jag har fått många frågor om den nya Fuji X-Pro2, efter att jag bytte ut alla mina Canon kameror för ungefär två veckor sedan. Faktiskt så många att jag bestämde mig för att skriva ett blogginlägg om varför.

Jag har sedan tidigare haft både Fuifilm X-10, Fujifilm X-E2 och Fujifilm X-T10 i min ägo, men bara använt dem för personliga projekt och privat. När jag fotograferat kunder har jag alltid använt mig av mina arbetshästar, Canon 5DM3.

Privat har jag alltså nästan alltid använt Fujifilms kameror, för att de är så sjukt roliga att fotografera med. De påminner mig om när jag lärde mig att fotografera – under den analoga tiden – och dessutom uppmuntrar de till både skaparglädje och experimentlusta, bara genom sin utformning.

När jag jobbat har jag istället nästan uteslutande alltid använt mig av två Canon 5DM3, eftersom jag vetat att jag alltid kan lita på att de är tillräckligt snabba och säkra. Problemet är bara att de inte är lika kul att fotografera med längre och dessutom är de mycket större och tyngre. När jag började min professionella bana fick grejerna gärna vara så stora som möjligt (bara för att det skulle se så proffsigt ut som möjligt) men idag vill jag helst skala ner så mycket som möjligt på storlek och vikt och bara fokusera på kundens upplevelse under fotograferingen istället.

När Fujifilm X-T1 och X-T10 kom trodde jag att det (kanske) äntligen var dags att byta till en mindre kamera och köpte faktiskt en X-T10. Trots att jag älskade kameran och bar den med mig vart jag än gick, så kände jag aldrig att den var tillräckligt snabb för att jag skulle kunna lita på den vid bröllops- och barnfotograferingar, där det verkligen kan gå hett till ibland ha ha.

När så Fujifilm X-Pro2 lanserades var jag först inte så intresserad, utan tänkte att det bara var en till kamera i raden av X-kameror och att det troligtvis inte var så mycket mer att prata om än att den gamla X-Pro1 skulle uppdateras lite. Sedan började hypen och jag såg hur fler och fler fotografer, som jag faktiskt såg som både duktiga och inspirerande endera testade X-Pro2 eller till och med bytte helt. Plötsligt blev jag intresserad igen och besökte en trevlig föreläsning med Serkan Günes, på Studio 1646, där även Fujifilm var på plats och presenterade sina grejer. Efter att ha fått klämma på kameran och testa den på plats, var jag i princip redan såld. Den här kameran var ju underbar.

Efter någon veckas vånda och funderande bestämde jag mig till slut och beställde 2 stycken X-Pro2 (jag behöver två hus, eftersom jag fotograferar så många bröllop) och ett helt gäng objektiv:

XF16mm F/1.4, XF35mm F/2, XF56mm F/1,2 och XF90mm F/2.

Så hur är då X-Pro2 och XF-objektiven, jämfört med mina Canon 5Dm3 med proffsgluggar?

Alla objektiv från Fujifilm som jag testat är fantastiska, även om jag sålt min XF35mm F/1,4 och köpt F/2 istället. F/1,4 är visserligen sjukt skarp och bra, men inte tillräckligt snabb i fokuseringen för mig – F/2 är snabbare. Alla objektiven jag räknar upp ovan håller absoluta toppklass.

Att jobba med kameran går också minst lika snabbt som med Canon, eftersom alla reglage som jag behöver sitter lättillgängliga på utsidan av kameran.

Jag tycker om färgerna som Fujifilm skapar och privat har jag till och med märkt att jag börjat fotografera i JPEG igen, eftersom det är så sällan jag behöver göra något i efterbehandlingen. När jag jobbar fotograferar jag dock fortfarande i RAW för säkerhets skull.

Höga ISO tycker jag att Fujifilm faktiskt klarar till och med bättre än mina Canon. Bilderna får fortfarande massor av detaljer och bruset är lätt att ta hand om.

Det enda som inte lever upp till mina Canon 5DM3 är snabbheten i autofokus och batteritiden. Det är dock inga problem för mig, eftersom jag inte fotograferar snabba sporter, som ishockey eller motocross. (Det är inte så att AF i Fujifilm X-Pro2 egentligen är långsam, för det är den inte, den är bara inte LIKA snabb). Batteritiden visste jag om redan från början och det är heller inget jag bryr mig om. Lösningen är alltför enkel. Några extra batterier på fickan eller i väskan och problemet är löst.

En annan sak som fick mig att äntligen byta system var att jag nu kan sätta dubbla minneskort i kameran, något som jag saknat i de tidigare modellerna från Fujifilm. Dubbla minneskort blir en extra garanti när jag fotografera sånt som bröllop – där jag bara får en chans.

Att välja exakt den fokuspunkt jag vill ha har också blivit lättare, efter att Fuji valt att sätta en liten joystick på baksidan av kameran. Nu kan jag med lätthet sätta fokus precis där jag vill, utan att behöva komponera om bilden efteråt.

Jag kan säkert fortsätta babbla på om specifikationer, funktioner och jämförelser, men när jag tänker efter behövs det inte. Kontentan är att Fujifilm X-Pro2 är en fantastisk kamera – om än lite speciell – och den passar just mig som handen i handsken.

Det jag älskar mest med den är dess storlek (min kameraväska blev 10 kg lättare) och hur rolig den är att fotografera med. Den känns fullständigt naturlig att jobba med och blir likt en förlängning av min kropp, där jag kan fokusera på ögonblicket och bilden, istället för tekniken. Dessutom gör det lilla formatet att de jag fotograferar inte upplever kameran lika skrämmande som en stor DSLR. I just love it.

Kram,

Jonas