Vinnande par #1

Igår träffade jag och fotograferade ett av de vinnande paren i tävlingen om en parfotografering – Therese och Robert. Jag är helt förälskad i det här paret. De var möjligtvis de modigaste människor som någonsin stått framför min kamera. Jag är inte klar med bilderna, men måste bara få dela en första bild redan nu.

Beloved, edlund, FotaDig.Nu, Jonas Burman, kulturväven, kärleksfotografering, parfotografering, present, robert, robert och therese, Sverige, Tavelsjö, therese, umeå, vår, Väven

Jag kommer att skriva ett till blogginlägg snart och visa er fler fantastiska bilder. Under tiden är det många som undrat vad Therese och Robert egentligen skrev i sitt brev, som fick mig att välja dem som en av vinnarna – så med tillstånd av författarna, här kommer deras brev:

”Det var i augusti 2006, 22 åriga Therese har just kommit tillbaka till folkhögskolan i Sigtuna där hon precis ska börja sitt andra år på fritidsledarutbildningen med sikte på att bli församlingspedagog. Hon hämtar sin nyckel och installerar sig på sitt internatrum på ‘Tvåan’ – våning 2. Hon har det här året valt att bo i ett enkelrum på 10 kvm istället för att dela rum med någon annan på 20 kvm. Det hon inte visste den här dagen var att hennes framtida man precis i samma stund höll på att installera sig i ett dubbelrum på ‘Fjärden’ – fjärde våningen.

Dagen efter så ska utbildningen börja. De som läser andra året läser tillsammans med de som läser första året och klassen delas in i studiegrupper blandat med ettor och tvåor. När klockan var 08:15 på morgonen var alla studiegrupper fulltaliga utom två – det saknades två killar som inte dykt upp än. Klassen bestämmer att de som är fulltaliga ska gå till sina studiegruppsrum och börja lära känna varandra. Therese grupp ska till sitt studiegruppsrum som är i källaren på Ledarinstitutet och när gruppen passerar entrédörren på väg ner för trappen kastar hon en blick ut genom fönstret och tvärstannar. Hon stirrar ut genom fönstret på killen som är på väg upp för backen till Ledarinstitutet. I ärlighetens namn var det två killar, men hon har bara ögonen för en. Hon vet inte vem han är, vad han heter eller vart han kommer ifrån men hon vet en sak. ‘Det där är honom som jag har väntat på i hela mitt liv’ var tanken som slog henne där hon stod och tittade.

Hennes klasskompisar ropade på henne och hon var tvungen att springa. Men hon visste att han skulle gå i hennes klass och hon längtade till rasten då hon skulle få hälsa på honom.

Han hette Robert, var ett år äldre och från Umeå.

Första skoldagen var en tisdag och på torsdagen hade årskurs 2 bjudit in årskurs 1 på en välkomstmiddag i Akvariet – ett rum på Ledarinstitutet. Ur högtalarna spelades Aquarius på repeat och det serverades tacos. Borden var ställda i en cirkel och Therese hamnade mitt emot Robert. Alla hade fått ett uppdrag att genomföra under middagen. Robert skulle äta från en grannes tallrik och Therese gravade när Robert låtsades att han inte visste vad guacamole var och fick smaka på det av en grannes tallrik. Therese uppdrag var att bjuda upp och dansa med tre olika personer och fast hon ville bjuda upp Robert så vågade hon inte det.

Efter middagen fortsatte festen uppe på Fjärden. Vi ett tillfälle gick alla ut för att ta frisk luft, vissa för att röka. Där ute så hamnade dom bredvid varandra, om hon sökte sig till honom eller han till henne vet hon inte än idag men dom började prata. Och prata. Och prata. Alla försvann in och kom tillbaka igen och försvann in igen och kom tillbaka. Plötsligt hade det gått tre timmar och dom hade bara haft ögon för varandra.

Den kväll la sig Therese i sängen och visste med hela sitt hjärta att han var den rätta och enda för henne.

De två kommande veckorna spenderades mycket tillsammans i samtal. På lektionerna satt de ofta i olika delar av klassrummet men ögonen sökte sig ofta till den andra. Och när hon märkte att han såg att hon kollade så kollade hon generat bort och när han märkte att hon såg när han kollade så kollade han generat bort.

Therese var vid det här tillfället beroende av Coca-Cola och drack minst 50 cl om dagen. Minst. Robert gjorde det till vana att varje gång han var på affären nere i Sigtuna köpa en 50 cl Cola och ställa i hennes del av kylskåpet utan att säga något. Hon fick upptäcka det själv. Och varje gång smälte hennes hjärta.

Efter tre veckor åkte klassen ut på en friluftsvecka – skogsveckan. Klassen skulle ut i sina studiegrupper i några dygn för att sedan återsamlas i baslägret för några dagar tillsammans.

Klassen åt lunch tillsammans innan de skulle skiljas åt vid baslägret. När Therese grupp skulle börja röra sig så kom Robert fram för att säga hej då och då passade han på att kyssa henne, inför hela klassen.

Under de dygnen grupperna var i sär fick både Therese och Robert svara på otaliga frågor om varandra, var dom tillsammans eller inte? Det visste inte någon av dom eftersom de inte hunnit prata.

När grupperna samlades i baslägret igen betedde sig Therese & Robert som om dom var tillsammans, de höll varandra i handen, de kysstes och spenderade mycket tid tillsammans.

Efter en vecka i skogen, med eldning, spritkök, utan dusch så var det dags för hemfärd.

I bussen sitter Therese och Robert bredvid varandra och Therese suckar och säger: ‘åh vad jag stinker.’ Robert svarar: nej du doftar som rosor.

Väl hemma i Sigtuna tog Therese sina saker och åkte hem till sina föräldrar i Södermanland över helgen. I Sigtuna samtalar Robert med Marcus som han delar rum med. ‘Men är ni tillsammans eller inte?’ ‘Jag vet inte…’ ‘Men ta reda på det då..’ Sagt och gjort.

Väl nere i Stallarholmen, vid middagsbordet, får Therese ett sms.

Får jag chans på dig?

JAAA!!

Det var den 8 september 2006.

Hösten är turbulent eftersom dom inte riktigt vet hur dom ska kommunicera med varandra men de arbetar på det och allt blir bättre.

I februari 2007 flyttar Markus ut från internatet till en lägenhet och Therese flyttar in i dubbelrummet på Fjärden.

Den 8 maj, deras 8 månaders dag, säger dom till varandra att dom älskar varann för första gången.

Therese föll för allt som är Robert, hans utseende -särskilt ögon och armar, hans norrländska lugn, hans humor, hans personlighet. Han är helt enkelt allt hon ville ha och det var något som hennes själ kände igen ögonblickligen utan att ens ha pratat med honom.

Robert föll för allt som är Therese. Charmen, leendet, ögonen, lättheten att prata med henne, hennes mjuka och varma personlighet och allt därtill.

Det vi tycker är viktigast i ett förhållande är kommunikation, tillit, samlivet och tiden för varandra – att man prioriterar varandra regelbundet och inte låter andra aktiviteter, jobb eller vänner ta upp all tid och nu när vi har barn så ser vi hur viktigt det är att få tid tillsammans när vi har barnvakt, för att hålla relationen och samtalen vid liv.”

Fotograf Jonas Burman. Gillar du bilderna och vill se mer? Följ mig på Facebook!

beloved-collective-member-horizontal